MIDLOTHIANS HJÄRTA
slagenhet, kände fullkomligt till kusten och var i stånd att utföra de djärvaste företag. Vid flera tillfällen hade det lyckats honom att undgå tulltjänstemännens förföljelser och efterspaningar, men han vart därigenom även så misstänkt och bevakad, att han till slut vart alldeles ruinerad genom flera på varandra följande beslag. Mannen råkade i förtvivlan. Efter sitt sätt att se saken ansåg han sig bestulen och rövad och fick i sitt huvud, att han var berättigad att öva repressalier, ifall tillfälle erbjöd sig. Där hjärtat är beslutet för det som är ont, låter tillfälle sällan länge vänta på sig. Denne Wilson fick veta, att tulluppbördsmannen i Kirkaldy under sin ämbetsresa kommit till Pittenweem och medförde en ansenlig summa allmänna medel. Som likväl beloppet betydligt understeg värdet av de varor, man under beslagsanspråk fråntagit honom, hyste Wilson inga betänkligheter vid att på uppbördsmannens och det allmännas bekostnad göra sig skadeslös för en del av sin förlust. Han sällade sig till en viss Robertson och två andra unga dagdrivare, som själva drivit samma olagliga yrke och lätt övertalades att betrakta hans förslag ur samma synpunkt, som han själv såg det. De bevakade alla uppbördsmannens steg, och bröto sig med våld in i det hus, han bebodde, i det Wilson jämte två av sina medhjälpare inträngde i uppbördsmannens rum, medan den tredje, Robertson, bevakade porten med en dragen huggare i handen. Tulltjänstemannen, som trodde, att hans liv var i fara, flydde i blotta linnet genom sitt sängkammarfönster, så att plundrarna i all maklighet bemäktigade sig en summa av tvåhundra pund allmänna medel. Detta röveri begicks på ett högst överdådigt sätt, ty flera personer gingo vid samma tid förbi på gatan, men på Robertsons utsago, att det buller, de hörde, förorsakades av en träta emellan uppbördsmannen och husfolket, kände de värda borgarna i Pittenweem ingen synnerlig kallelse att blanda sig i saken till förmån för den förhatlige tulltjänstemannen, utan gingo över till andra sidan av gatan, liksom leviten i liknelsen, nöjda med denna högst ytliga förklaring av saken. Slutligen gjordes alarm,
