Hoppa till innehållet

Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/47

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

punkten för vår berättelse voro dessa soldater därför mera hatade och mindre hånade, än som sedermera varit fallet.

För kapten John Porteous tyckes hans befäls och hans trupps ära varit en sak av högsta vikt. Han var utomordentligt uppbragt på Wilson för den skymf, han ansåg honom hava tillfogat hans soldater genom det sätt, varpå han underlättat Robertsons befrielse, och fällde de häftigaste yttranden därom. Ännu mera förbitttad vart han, då han erfor ryktet, att det var fråga om att befria själva Wilson från galgen, och han lät med anledning därav undfalla sig många hotelser och förbannelser, som man sedermera erinrade sig till hans fördärv. Men om en god del beslutsamhet och hurtighet i ett hänseende gjorde Porteous passande att föra befälet över en beväpnad styrka, som var ämnad att undertrycka folkrörelser, så tyckes han å andra sidan varit olämplig för ett så grannlaga uppdrag genom ett hetsigt och vresigt lynne, som alltid var alltför beredvilligt att skrida till hugg och slag, en grundsatslös karaktär och en benägenhet att anse pöbeln, vilken sällan underlät att undfägna honom och hans soldater med bevis av sitt missnöje, såsom en förklarad fiende, på vilken det var både naturligt och tillbörligt, att han skulle söka tillfällen att hämnas. Men som han var den mest nitiske och pålitligaste bland stadsvaktens kaptener, så uppdrog magistraten honom befälet över den trupp, som var bestämd att upprätthålla lugnet vid Wilsons avrättning. Han befalldes bevaka galgen och schavotten med ungefär åttio man, vilket var hela den styrka, varöver man kunde förfoga till denna tjänstgöring.

Magistraten vidtog dock även andra försiktighetsmått, som djupt sårade Porteous' stolthet. Den inkallade en division av ett infanteriregemente, vilket likväl ej skulle bilda spetsgård vid avrättsplatsen utan uppställas på stadens förnämsta gata, medan avrättningen försiggick, för att genom anblicken av en styrka, som ej utan den ursinnigaste oförvägenhet kunde motstås, injaga skräck hos folkmassan, ifall den skulle hava något ont i sinnet. Då

35