MIDLOTHIANS HJÄRTA
mans med ett par avlägsna slaktingar och, på mrs Glass' enträgna begäran, visade fru Dabby, hustru till den hedervärde parlamentsledamoten mr Dabby av Farringdon-Without, samma uppmärksamhet, begagnade hon sig ej av tillfället. Som mrs Dabby var det andra fruntimmer av mera betydande rang, som Jeanie råkat i London, plägade hon ibland sedermera uppdraga en jämförelse mellan henne och drottningen, varvid hon sade, att mrs Dabby var dubbelt så präktigt klädd och dubbelt så stor och talte dubbelt så högt och dubbelt så mycket som drottningen, men hon hade inte samma falkblick, som kom det att krypa i skinnet på en och kom ens knän att svikta, och ehuru hon mycket vänligt skänkt henne en sockertopp och två skålpund te, så hade hon ändå inte alldeles samma milda utseende som drottningen, då hon stack syväskan i hand på henne.
Jeanie skulle säkert haft större nöje av att bese alla de märkvärdiga och nya föremål, som den stora staden hade att erbjuda, om ej villkoret vid hennes systers benådning djupt bedrövat hennes kärleksfulla hjärta. Hennes sinne erfor likväl i detta hänseende en stor tröst av ett brev, som hon med omgående post fick till svar på det, hon skrivit till sin far. Det medförde hans faderliga välsignelse jämte hans fulla gillande av det steg, hon tagit, såsom en omedelbar ingivelse från himmeln, vilken utkorat henne till ett redskap för en på fördärvets brant svävande familjs räddning.
”Om någonsin en befrielse varit kär och dyrbar”, lydde brevet, ”så var visst denna en kär och dyrbar befrielse, och om det finnes något, som kan göra vårt livs räddning ljuvare och angenämare för oss, så är det, att det räddats av dem, vilka äro fästa vid oss genom ömhetens band. Och låt ej ditt hjärta vara oroligt inom dig över, att detta offer, som är räddat undan altarets rand, varvid det var fastbundet med den mänskliga lagens fjättrar, nu skall drivas utom vårt lands gränser. Skottland är ett välsignat land för dem, som älska kristendomens läror, och det är ett fagert land att se uppå och
