Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/573

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

betyga kapten Knockdunder sin vördnad, en hyllning, som han var mycket sträng i att utkräva, samt för att se de nykomna. Några av dessa voro män efter David Deans sinne, kyrkorådets äldste, ivriga bekännare ifrån Lennox, Lanarkshire och Ayrshire, vilka den föregående hertigen av Argyle givit boningsplatser i denna vrå av sitt område, därför att de varit förföljda för sitt deltagande i hans faders, den olycklige grevens misslyckade uppresning 1686. Detta var kakor av den rätta surdegen för Davids gom, och man hörde honom ofta säga, att om det inte varit för den omständigheten, skulle kapten Knockdunder svurit honom ut ur landet inom tjugufyra timmar, så rysligt var det för en tänkande varelse att höra hans förbannelser vid den ringaste anledning till förargelse.

Utom dessa fanns det även ett vildare slags församlingsbor, inbyggare från de angränsande bergen och höglänta dalarna, som talade gaeliska, gingo beväpnade och buro den högländska dräkten. Men hertigens uttryckliga befallning hade infört en så god ordning i denna del av hans område, att gaeler och sachsare levde i bästa möjliga grannsämja.

De besökte först pastorsbostället, vilket var gammalt men i gott stånd och låg inbäddat i en lönnlund, med en väl vårdad trädgård framför sig, vilken begränsades av den lilla strömmen, som dels var synlig från fönstren, dels undangömd av buskar och träd samt en trädgården omgivande häck. Innantill såg huset mindre bekvämt ut än det kunnat göra, emedan det vanvårdats av den siste innehavaren, men hantverkare voro under kapten Knockdunders överinseende och på hertigens av Argyle bekostnad sysselsatta att iståndsätta det. Man hade bortflyttat det gamla husgerådet, och hertigen hade i en honom tillhörig brigg, kallad Carolina, ditsänt vackra, men enkla möbler, som blott väntade på att inflyttas i rummen.

Då hans nåd Duncan fann arbetet avstannat, kallade han förbrytarna inför sig och ingav alla, som hörde honom, ett högt begrepp om sin myndighet genom de straff, varmed han hotade dem för deras försummelse. — Att de

36. — Scott, Midlothians hjärta.561