Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/583

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

säckpipblåsare uppstämde ”Campbells komma nu”. Den ärevördige pastorns i Knocktarlitie skål mottogs med lika ärebetygelser, och det uppstod ett allmänt skratt, då en av hans ämbetsbröder illparigt tillade: — En god hustru åt vår broder för att hålla prästgården i skick. Vid detta tillfälle födde David Deans sitt första skämt till världen, och förlossningen var synbarligen åtföljd av mycken födslovånda, ty han förvred erbarmligt sitt ansikte och svävade mycket på målet, innan han kunde finna ord att uttrycka, ”att som gossen nu vore vigd vid sin andliga brud, vore det hårt att på samma dag hota honom med en timlig maka”. Han uppgav därefter ett hest och kort skratt, varpå han plötsligt vart tyst och allvarsam, liksom han skämts över detta utbrott av munterhet.

Efter ännu ett par skålar lämnade Jeanie, mrs Dolly och de bland ortens kvinnliga inbyggare, vilka hedrat festen med sin närvaro, herrarna vid deras pokuleringar och begåvo sig till Davids nya boning, Auchingower.

Festen fortgick emellertid under fröjd och gamman. Där Duncan själv ledde samtalet, var det väl ej alltid fullt kanoniskt, men David Deans undslapp faran att varda förargad därigenom, att han tillsammans med en av sina grannar begynte uppräkna alla de lidanden, som övergingo Ayrshire och Lanarkshire under den så kallade högländska invasionen, varvid den försiktige mr Meiklehose litet emellan erinrade om, att de gjorde bäst i att sänka sina röster, ”emedan Duncan Knocks fader deltagit i detta infall och hemfört mycket gott till huset, samt det nog kunde hända, att Duncan kunde varit med där själv.

Som munterheten emellertid vart allt bullersammare, började de äldre medlemmarna av sällskapet att laga sig bort, så gott de kunde. Även David Deans avlägsnade sig, och Butler avvaktade ängsligt något tillfälle att följa hans exempel. Men Knockdunder, som sade sig vilja veta, vad det var för gry i den nya pastorn, hade ingen lust att släppa honom så lätt, utan höll honom fastlåst vid sin sida, i det han oavlåtligt bevakade honom och, så ofta han kunde få tillfälle därtill, med artigt våld fyllde hans

571