Hoppa till innehållet

Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/651

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

Staunton, och att han skattade sig lycklig, om hans hus kunde vara någon av deras vänner till tjänst, emedan det blott vore en ringa erkänsla för de många ynnestbevis, han hade dem att tacka för.

— Lady Staunton och jag komma därför ej att stå i mindre förbindelse hos er för er gästfrihet, sade sir George. Får jag fråga, om ni ärnar resa hem snart?

Härpå svarade Butler, att hans åligganden vid kyrkomötet om två dagar skulle vara avslutade, och som alla hans övriga angelägenheter i staden redan vore uträttade, ämnade han så fort som möjligt återvända till Dumbartonshire. Men som han nödgades medföra en betydlig summa i reda pengar och växlar, hade han för avsikt att resa i sällskap med ett par av sina ståndsbröder.

— Mitt beskydd torde vara säkrare, sade George Staunton, och jag tänker bege mig på väg i övermorgon. Om ni vill skänka mig nöjet av ert sällskap, lovar jag att ni välbehållen med era saker skall framkomma till prästgården, så framt ni eljest vill ha mig till reskamrat.

Mr Butler antog detta anbud med tacksamhet, nödigt avtal träffades, en av sir Georges betjäning skickades förut med brev till invånarna i Knocktarlities prästgård för att underrätta dem om den tillärnade resan, och hela nejden genljöd snart av nyheten, att pastorn skulle komma hem med en förnäm engelsk lord och alla pengarna, som skulle erläggas för egendomen Craigsture.,

Detta sir Georges plötsliga beslut att resa till Knocktarlitie hade föranletts av aftonens tilldragelser. Trots sin närvarande rang insåg han, att han varit för djärv, då han vågat sig så nära skådeplatsen för sina forna våldsbragder, och han kände av gammal erfarenhet alltför väl till Ratcliffes skarpsinnighet för att blottställa sig för att ännu en gång råka honom. De båda påföljande dagarna höll han sig hemma under föregivande av illamående och tog skriftligt avsked av sin ädle vän lord presidenten, i det han förebar tillfället att få mr Butlers sällskap såsom ett skäl, varför han lämnade Edinburgh förr än han eljest haft för avsikt. Han hade en lång överläggning med sitt

639