Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/81

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

och vanställt dess vackra, fria sträckning. Denna fruktansvärda uppresning hade varit så oförmodad, att det ej fanns mer än den vanliga underofficersvakten i tjänstgöring, och som även dessa soldater voro utan ammunition och tämligen väl insågo, vad som uppväckt det hotande ovädret, så kunde man knappt antaga, att de skulle vara särdeles hågade att genom ett tappert försvar blottställa sig för en så talrik och ursinnig pöbelhops hämnd, särdeles som de vid närvarande tillfälle voro densamma förhatligare än vanligt.

Det fanns en skiltvakt på sin post, som, på det åtminstone en av stadsvakten på denna händelserika afton skulle göra sin plikt, fällde sitt gevär och uppmanade de främsta av de upproriska att draga sig tillbaka. Den unga amasonen, som Butler märkt vara en bland de verksammaste, rusade på soldaten, fattade tag i hans musköt och lyckades efter en kort brottning rycka den ifrån honom och kasta honom till marken. En eller två soldater, som skyndade ut till sin kamrats bistånd, grepos och avväpnades på samma sätt, varefter hopen utan svårighet bemäktigade sig kasernen och avväpnade resten av vakten samt körde den på porten. Det anmärktes, att, oaktat stadssoldaterna varit verktygen vid det blodbad, som detta upplopp var ämnat att hämnas, ingen misshandling eller skymf tillfogades dem. Det tycktes, som om folkets hämnd försmått att nedlåta sig till någon ringare person än den, vilken det ansåg som källan och ursprunget till de oförrätter, som tillfogats det.

Sedan de upproriska överväldigat vakten, var deras första göromål att förstöra trummorna, vartill de föranleddes av den farhågan att medelst dem en larmsignal kunde meddelas garnisonen i slottet; i samma avsikt tystade de även sin egen, som slogs av en ung karl, son till trumslagaren i Portsburg, vilken de tvungit att åtaga sig denna tjänst. Deras nästa göromål var att bland de djärvaste utdela gevär, bajonetter, bardisaner, hillebarder och Lochaberyxor. Ända tills detta ögonblick hade upp- — rorets ledare iakttagit tystnad rörande det egentliga ända-

69