MIDLOTHIANS HJÄRTA
fullt mått förtjänar; tala därför ej vidare till oss, utan bered honom till döden, så gott tidens korthet tillåter.
De hade låtit den olycklige Porteous påkläda sig sin nattrock och sina tofflor, i stället för den rock och de skor, vilka han kastat av sig för att underlätta sin tillämnade flykt genom skorstenen. I denna dräkt buro honom nu två av de upproriska på sina händer, vilka hoplagts så, att de bildade vad man kallar en ”kungstol”. Butler hade sin plats tätt bredvid honom och uppmanades oupphörligt att fullgöra en plikt, som alltid är den smärtsammaste, som. kan åläggas en sann andans man, och nu var det ännu mer genom de sällsamma och rysliga omständigI heter, som voro förknippade med förevarande fall. Porteous yttrade först några böner om förbarmande, men då han insåg, att det ej fanns någon utsikt att någon skulle lyssna till dem, samverkade hans krigiska uppfostran och den naturliga hårdnackenheten i hans lynne att uppehålla hans mod.
— Är ni beredd på detta förfärliga slut? sade Butler med svävande röst. O, vänd er till Honom, inför vars ögon tid och rum ej finnas till, och för vilken en minut är såsom en livstid och en livstid såsom en minut!
— Jag tror mig förstå, vad ni menar, svarade Porteous dystert. Jag var uppfödd till soldat: om de vilja mörda mig utan beredelsetid, så må såväl mitt blod som mina synder komma över dem.
—— Vem var det, ljöd Löpelds stränga stämma, som på just detta ställe, då Wilson, till följd av de grymma marter, hans fjättrar förorsakade honom, ej kunde bedja, sade till honom, att hans smärta snart skulle vara förbi? — Håll nu till godo med era egna tröstegrunder, och om ni inte kan dra någon nytta av den fromme mannens lärdomar, så skyll ej på dem, vilka äro mycket barmhärtigare emot er, än ni varit emot andra.
Lyst av många flammande facklor och bloss, skred tåget framåt med långsamma och fasta steg, ty upphovsmännen till detta djärva dåd voro så långtifrån att vilja göra någon hemlighet av sitt förehavande, att de till och
