82
Jag nekar ej, att man lätt kan bli bedragen; t. e. när man först kommer till Canton. Man hinner ej förr inom Becca tiger, än landet öppnar sig i en stor widtfamnande rundel, full med små Städer, Byar och Pagoder eller Afgudahus; omgifne af täcka grönskande kullar och släta fruktbärande åkerfält. Älfwen , som leder till Canton, omslutar i sin framfart allehanda större och mindre öar, som likna lustgårdar, och bär så till sägande en hel flytande Republik, i en otalig mängd Campaner, hwilka ligga rangerade i ordentliga gator inemot Staden. Detta ger mig ett högt begrepp om orten, och jag slutar deraf med skäl till en otrolig myckenhet menniskor. Men när jag betraktar, att Canton är nästan hela Provinsens mötesplats, dit folket strömmar från alla kanter, såsom till en allmän marknad, under Europeernes handelstid, så förfaller underwerket. Larsmässan i Götheborg får man armbåga sig fram i trängseln; men skall jag deraf dömma om Stadens werkeliga folkmängd? En stor del Campaner äro långt upp ifrån landet, och Köpmännen i Amoj, der fordom Eurepeer handlade, ha ju nu mera flyttat hit. Marknaden låckar swärmen tillhopa; men när skeppen tagit afsked, finner man Cantons Förstad, hwarest annars mästa rörelsen är, nog tom på folk.
Orten är emedlertid förträffligen wäl uppodlad. Och huru kan den wara annat, när man betraktar de många millioner Europeiska Piastrar, som der årligen inkomma.
Slut på Andra Delen.
