5
Köpenhamn.
Det som undfägnade mitt öga alldramest i Köpenhamnska Konstkammaren, war följande: Ghacun a son gout.
Någre makalöse swarfningar efter wår Stenbock, så fint utarbetade, att man behöfde synglas, för att betrakta dem.
En tafla, hwarpå han aftagit sig sjelf, sittande i sitt fängelserum och matande höns. Dulce est desipere in loco. Stenbock, ifrån att segra öfwer Rikets fiender, tuggar bröd för kycklingar, och Carl XII kokar wälling i Demotica, med samma hand, som han kullkastade Konunga-throner.
Bröstbilden af högstbemälte Monark, så wäl som Carl X:des, fann jag mycket wisligen förstuckne i en dammig wrå, bakom en hop andra målningar: till äfwentyrs af fruktan, att de annars skolat jaga de andre kringstående Kungar ur rummet.
Ett Orgelwerk, som spelade af sig sjelf. Men framför allt annat en Nunna, hwilken satt och las wid ett ljus, hwars låge skimrade så naturligen i sin mörka wrå, att jag war på wägen till att wilja blåsa det ut.
Målare-Akademien prunkade med åtskilliga curiösa ansigten, men intet bland dem öfwerträffade Professor Bilofs eget, en Swensk, som fölgde oss deromkring.
Hade jag warit fruntimmer, så skulle det kunnat roa mig, att se en lifslefwande karl i en besynnerlig ställning, presentera hela sin terra incognita för det målande Auditorium.
Den 2 Maji reste wi till Hirschholm, kanske
