var ordinärt vacker, men det är visst det musiken gav henne täckheter, som en blott skönhet aldrig kan äga. Fingren tryckte strängen, strängen väckte ton, ton gick till hjärtat, och hjärtat lyste i ögat. Där var ett sött ackord i varje lem, och när jag tillägger att hon var bland de rikaste fäntor på Kap, lär man finna att hon skulle ävenså väl ackorderat i hustrusäng. Jag erinrar mig aldrig denna kväll utan att framsucka Amarantordens Dolce nella memoria.
KAP. VIII
ETT PILLER FÖR MINE LANDSMÄN
Respue quod non es. Horat.
Svenskar äro andras apor av blott hövlighet, like i den delen tyskar och danskar. I London låte vi luggen hänga i pannan, uti Paris gå vi hatt under arm, uti Amsterdam med stora byxor. Vi följe den enfaldiga grundsatsen: Stick fingren i jorden och lukta i vad land du är; antage följakteligen alla bruk, ända till de orimligaste, på de platser där vi anlände.
Denna överdrivna belevenhet är åtlöje värd. Ingen nekar det, att en främling som åtnjuter skygd å utrikes ort bör underkasta sig dess lagar i förefallande politiska händelser. Men denna förbindelsen sträcker sig ej till seder, klädedräkt och tankesätt. Skall jag skämmas för att läsa till bords, efter engelsman ej gör det? Skall jag ta mjölet ur munnen på mig och strö det i håret, därför att en fåfäng fransos brukar så? Böra våre skeppare lyfta på låret och andas för att rätta sig efter en plump holländare? Det vore ju detsamma som att säga mig: När du kommer till Java, skall du sitta på hälarna och tugga betel. När du är i Ryssland, skall du supa dig full och äta vitlök.
Nog kan jag bli mätt utan ett Smakelijk eten. Inte behöver en svensk pumpa sjukdom i sig för holländarens Gezondheid? Hedrar det mig att sitta med pipan i munnen och hatten på huvudet mitt i en fruntimmersring, alldenstund sådant an-
101
