Åtta dagar väntade vi på god vind. Denna ledigheten använde vår kapten oppe på bergstopparna, dels till att taga observationer, dels till att samla örter.
Emellertid hade vi besök av holländarne frå det andra skeppet. Bland dessa voro i synnerhet två löjeliga originaler, en passagerare till Batavia som bedyråde att han översatt sju Mosis böcker på arabiskan, samt en lustig Zieketrooster, som behagade hälsa vår präst för mijn confrater. Den förre lik en dragon som på ett värdshus prålar med hjältebragder, dem han aldrig gjort, målade för mina ögon en fullkomlig Hasenskräck, och den senare med en lurvig peruk, som syntes vara årsbarn med hans lappade fullfjädrade rock, föreställte en vurmig magister Sigonius till punkt och pricka. Passageraren skröt med stora pengar och sköna slavinnor, anmodade alltså herrarne något var att hedra hans hus med besök på Batavia, ty han visste att vi aldrig kunde komma dit, försäkrande att allting, ända till hans favoritunge, skulle stå dem till tjänst. Sjuktröstaren, som hemma var trädgårdsmästare, beskrev sitt andeliga ämbetes inkomster, höll vår präst i armen och bekräftade, att han ägde 25 gyllens månadshyra, 500 dito i privilegiepengar, och dessutom frihet att föra ett kvantum brännvin, en kista tobak med mera, varigenom han kunde fördubbla sina räntor, då köpenskapen slog väl in, viljande sedan veta huru mycket svenska kompaniet består voor de geestelijkheid op zijne schipen? Varpå denne svarade: det var honom kärt, att herrar holländare icke bundo munnen till på oxan som tröstar. Men vad svenska sjöpräster angår, såsom deras syssla mycket differerade frå holländske sjuktröstares, alltså handlade de ej heller med brännvin och tobak, ägande dessutom sin nödtorftiga utkomst, och mera trodde de sig icke böra begära, väl vetande att theras rike är icke af thenna världene. Ziektroostern ryckte på axeln och drack.
Innan de gingo bort, besågo de skeppet och tillstodo att deras kunde stå inuti vårt, ehuru väl deras besättning bestod av 350 man, vilka dock hälften voro soldater, förordnade till Batavia. Änteligen togo de avsked och raglade till relingen. Passageraren förnyade sitt förra anbud, allt medan han klätt-
110
