Hoppa till innehållet

Sida:Min son på galejan 1960.djvu/117

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Vännerna gåvo mig rabarber, därför må de svälja piller igen. Jag vill dock icke inblanda häruti andra än dem, som hulpit till att fläta fastelagsriset åt mig, ty jag har icke hjärta till att göra som de katolske prinsarna med de stackars jesuiterne: skära alle över en kam.


KAP. XIII
OM DET LÄRORIKA HORNET

Dum femina plorat, decipere laborat.

Den 15 juli såg jag en sjöko, n. b. på papper i en tysk resebeskrivning.

Den 16 blevo vi från altan varse tvenne tumlare, fiskar som äro märkte med ett stort horn på huvudet. De stodo upprätt i vattnet och syntes kyssa varannan ungefär i denna ställning.

Jag frågade min kapten mycket enfaldeligen vad detta betydde och feck till svar, att det vore ett äkta par, som på stående stjärt skötte sin älskog, ty, tillade han, tumlaresläktet förhåller sig in coitu likasom vårt. — Därföre ser ni ock, inföll styrman, som satt bredevid, att deras äktenskap även i ett annat hänseende likna våra: jag menar, de ha horn med sig.

115