så mycket starkare kring Europa, ty mindre betydande proselyter hade ju minskat deras ära såsom apostlar.
I anledning härutav ärnar jag egentligen ingenting beskriva härstädes, men jag tör få lov uti några korta kapitler kasta fram en eller annan anmärkning över tingen i allmänhet, när jag gör det beskedeliga löftet att ej påtruga mina tankar androm.
Hantverkare, köpmän och en svärm mandariner äro det endaste folket, som européer i Kanton kunna åtkomma, och deras historia lönar ej mödan att skriva. Bland svenska resande har herr P. Osbeck utförligast antecknat vad som här fallit i hans väg. Alltså hänvisar jag min allvarsamme läsare till hans bok med det billiga vitsord, att sanningen fört hans penna överallt, så vida jag kan döma.
KAP. X
OM FEL I ADDERINGAR
Då resande tillägga Kina 60 millioner inbyggare, mellan 20 och 60 år allena, tänker jag de räkna två- och fyrbenta tillsammans, ty huru skulle saken annars bli begriplig? Betrakta landets egentliga vidd, och säg mig var denna ofanteliga mängden skulle härbärgeras, och om ni än kunde hyra dem rum, vad vill ni föda dem med? Hela nordra delen är ju berg och skog, och den övriga kan inte vara mer än ordinärt fruktbar, så framt ni ej påstår, att Kina blivit undantagen frå jordens allmänna dom. Månne de kunna äta stenar och trän, eller månn vaktlar och manna regnar dem i munnen såsom hände uti Mosis öken? Europa, åtminstone det mesta, är väl uppodlat, och dock likväl nödsakas en del hämta näring frå andra världsparter, antingen genom handel eller utflyttningar. Skulle då Kina ensamt föda så många invånare som våra folkmyrlande europeiska stater tillsammans?
Mångfaldiga omständigheter utom dess göra saken stridig. Deras onaturliga smak för sodomitisk älskog, deras lagar, som
155
