lilla Cloris låg dem lika fullt i munnen. De buro snödrivorna på ryggen och sötungen i barmen. Man drack och sjöng skålar för de sköna. Huru skulle då Färövinter kunna tränga igenom? Jag minns ännu några av gossarnas infall:
I luften kalla väder vina,
i hjärtat lika sommar är;
ty lilla S—a lever där.
Så länge hennes ögon skina,
jag solen i mitt sköte bär. :,:
Ett annat:
Rasa, vinter, som du vill;
du ej till ett hjärta hinner,
som för L—a evigt brinner:
henne dricker jag nu till.
En broder, vars hjärta kärleken aldrig vågat bestorma, av
fruktan att drunkna i hans strupa, kallade de andre
kammargrisar och begynte tralla:
Bort, Venus! — Lät oss glasen fylla,
jag supa skall, tills jag blir full,
och sen på skutans rulling skylla,
om någon ser mig ragla kull.
KAP. VII
FÖR DE LÄRDE
Non dubito fore plerosque. Corn. Nepos.
För att gagna den boksynte världen bör jag göra följande anmärkningar. Såsom hörande till svenska språket torde de kunna tjäna som bihang till herr kanslirådet Ihres ordabok. Sjömän äro store språkförvändare.
15
