gränd, en Repareban, en Båtmansgång m. m., allt eftersom våra särskilta verkstäder ge anledning. Överträffa de oss uti antalet av krogar, så överträffe vi dem uti konsten att dricka. Vårt rundhus svarar emot deras rådstuga, liksom ock vår mesanmast oskämmande kan jämföras med deras kyrkostapel, ty bägge äro av trä och rödfärgade. På torget i Kongsbacka ser man alltid en hög gamla timmer och brädstycken liggande, och på planken runt omkring hänga jungfruerna sina särkar att torkas. Samma utsikter har man här fram på backen, om jag annars får lov att likna matrosernas linne med de förenämndas. Uti finheten är väl föga skillnad, men jag fruktar det är obelevat av mig att så nära vilja undersöka mamsellernas neddelar och än mer att omtala't. Därföre tiger jag därmed. De ha en kåk där. Vi ha stormasten här. Vid den förre risas ho-r, Vid den senare daggas jungmän. Det ena sker efter landslag. Det andra efter sjöartiklarna. Större delen av invånarne där äro fattige och gå barfotade om sommarn; de fleste på Finland äga inte mer än tröjan och bruka i värmen allena deras naturliga skor. I Kongsbacka såg jag en puckelryggad skräddare; en dylik kamelunge ha vi här ock. I Kongsbacka göra de sitt tarv på knutarna, våre finnar värpa på gallion. Kan en storm riva bort vårt toppsegel, så kan deras stapelrättighet blåsa kull i ett annat riksdagsväder. Med ett ord, om jag undantar träskor, vilka jag hört slamra på deras gator men icke funnit i vårt samhälle, lär hela den seende världen medge, att svensk-ostindiska skeppet Finland alldeles liknar sjö- och stapelstaden Kongsbacka, och skulle bägge sättas under auktionsklubban, fruktar jag, att köpeskillingen för den senare bleve några tunnor guld mindre.
27
