Hoppa till innehållet

Sida:Min son på galejan 1960.djvu/39

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

lämnade piastrar ha satt dem i stånd att undgå fogdens utmätningar, åtminstone i år. Norges klyftor äro en fristad för främmande flyktingar och ett träldomshus för landsens infödda barn. Skatter trycka dem, och sällan kommer någon norrman till en syssla utav värde i sin hembygd. De mäktige dricka allmogens tårar ur guldskålar, såsom en okänd författare uttrycker sig. Jag kunde icke höra deras suckar, utan att välsigna min stjärna, som låtit mig födas en frihetens son i det gamla Sverige.

Slaviskt uti tänkesätt,
frå sin barndom vant vid klavar,
Norges folk för pisken travar,
njuter endast oxerätt.

Mänsklighetens högsta pris,
frihet, stora dygders moder,
räknar inga ärestoder
under eneväldets ris.

Sant är det, här hörs ej kiv
utav styve folkpatroner,
men så saknas ock Catoner:
gnabb är fria staters liv.

Svenske bonden herre är —
denne rang med oxen äger.
Stackarn ock ej mycket väger
sedan fogden varit där.

Bröder norrmän, slår er då
till det svenska rikssamhället.
Jeres konge skall i stället
våra pomerinker få.

Där skall ni ett folk få se,
stort och sällt i frihetsdagen;

37