Hoppa till innehållet

Sida:Min son på galejan 1960.djvu/64

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

och hennes knäfallande nymfer hälsa oss för hjältar, medan vi stoppe den ene rövaren efter den andre in i våra kanoner och slunga dem hela neder till dödsens rike!

Plan till en hjältesång rullade mig redan omkring uti inbillningen. Åtminstone, tänkte jag, skall denna de svenskas bragd icke begravas i glömska. Voltaire skriver i Henriaden:

Les François savent vaincre et chanter leurs victoires.

Jag har alltid funnit, att vi brustit i det senare, ehuru vi i det förra överträffe alla andra folkslag, ty vilket land kan uppvisa flere Akiller och mindre Iliader än vårt?

Full av dessa föreställningar hörde jag med fägnad ordres givas till anfall. Efter lovligt krigsbruk gjorde man kaparen en hövlig fråga, om han ville ge sig eller slåss, vilket skedde förmedelst en kula, som sändes honom för bogen. Vi voro honom nu så nära, att vi med små kikare kunde se fiendernas ansikten på däck. Däribland upptäckte man även sex eller sju kjortlar. Strax hade vi vår afrikanska prinsessas kammarjungfrur. Vilken sporre för ynglingarnas mod! Vår knallande hälsning jagade fuller dessa hals över huvud ned i botten på skeppet, men deras anblick hade emellertid haft den verkan, att alla med en mun ropade : Giv fyr! I ögnablicket vändes bredsidan till med hela glatta laget, varpå fienden (far i honom, så måtte han haft lust att slåss!) strax hissade engelsk flagg, strök segel och höll utav, skickande oss, i stället för de väntade länkekulor, några hundrade potäter, såsom kocken hade drömt.

Ack, min läsare! Döm nu om min flathet av din egen. Hela min roman, prinsessa, nymfer, seger, byte, hjältesång, allt förlorades i en handvändning. Freden utblåstes överallt. Lik en snål, som i sömnen hittat en dukatpung, men vaknar med tomma nattmössan i näven, kröp jag ned i min hytta, och tyckte näsan tog emot allestädes, Min penna är således den enda, som blödat i detta kriget.

Vår sjörövare var en kapten Laner frå London, destinerad till månan ty den ort han nämnde finns icke på jordklotet. Hans rätta avsikter kunde man ej få veta, men vi gissade, att han kryssade på dessa höjder för att uppbida engelska ostin-

62