att dessas torrhet hindrar de förras utspänning, följakteligen sätter dem utur stånd att verka tillbörligen; förklarades genom liknelse av en kvarn, vilken utan vatten icke kan mala, och bevisades vidare med Runii och fleras exempel. Avgjordes alltså, att snillet oumgängligen tarvar punschbålens bistånd.
Härutav flöt naturligen det andra spörsmålet, om herrarne samteligen äga förråd av citroner, socker och arrak? Större delen svarade Ja. De övrige förklarades oduktige till ledamöter uti vårt vittra gille och togo avträde,
Detta skett, frågades ytterligare, om alla funno sig vid att skriva eller låta skriva i de ämnen, som framdeles uppgivas kunde? Bejakades allmänt, varpå sällskapet satte sig att överenskomma om lagarne, av vilka jag nämner allena de huvudsakligaste.
§ III. Nu är bordet fullsatt. Uppgifve tå præses ett ämne, till nästa sittning. Therutöfver skrifve sedan en och hvar. Bundit eller obundit, vare val theras. Tredskas någor, plikte för sin tredskhet en båla punch.
§ V. Må ingen uteblifva, tå han af vaktmästaren kallad är, vid två boutellers vite första gången, och dubbelt opp den andra. Är han sjuk, böte en topp socker för sin sjukdom.
§ VII. Pröfve præses, ho priset tillkommer. Bästa afhandlingen lönes med åtta, den närmaste där intill med fyra glas.
§ X. Nu smädar en ledamot en annan. Sker thet i prosa, plikte som för uteblifvande $ V. Sker thet i vers, vare saklös … m. m.
§ Sista. Såsom dryckekaret med influtna böter underhållas bör, alltså åligger hvarjom och enom föreskrefne punkter stundom att öfverträda. Gifvet Finland å mötesplatsen den 1 april 1770.
| Johan Krogskylt | Adam Flaskenfält |
| Peter Kallsup | Jöns Dregelström |
| L. S. | |
| Truls Bläckhorn Sikter | |
