med ticka, ticka opp och ned.
Jag skalv uti varenda led.
Då gissar jag, att kärlek min,
gick som en karl i byxor sin.
Harmas icke, min läsare. Jag smakar dessa infall likaså litet
som du, men min plikt såsom historieskribent förbinder mig
att införa dem. För att ställa dig till freds skall jag nu visa dig
en annan, som på ett mästerligt sätt hårluggat equivoquen i
den uppgivna frågan. Hans valspråk var:
Vad skulle min son på galejan?
I Cadix hände sig en gång,
att Crispin höll sin aftonsång
hos lilla donna Teodora,
Han svor han haft en rolig natt,
men kort därefter, blek och matt,
fördömde han varenda h-a.
Hör, doktor! viskar han så smått,
jag har en liten skade fått,
kanske man borde den förbinda.
Jag sporde doktorn vad det var,
och feck i tysthet detta svar,
att det var kärlek i sin linda.
Sällskapet, ehuru det väntat sig detta ämnet annorledes
avhandlat, kunde dock icke annat än anse sig författaren
mycket förbunden för hans läckra uttryck i en oläcker sak,
tilldömde honom alltså priset, som bestod uti åtta glas bischoff,
vilka vår dåvarande præses överräckte honom med ett efter
tillfället lämpat lovtal. Poeten tog dem emot med bugning
och följande sång:
Skall en vagn
göra gagn,
bör man ofta smörja hjulet.
67
