ty vad du kan borta lära,
är allena lite lo- lo- lodning.
Vad skulle jag på Kap? Liksom man inte kunde se nakna klyftor närmare! Jag har rest något litet inuti landet. Det är fullt av långa, kala bergsryggar, ännu bebodde av tigrar och lejon, ehuru mycket holländarn bemödat sig att utrota dem. Däremellan äro fuller vackra, vidlöftiga slätter, vars bärande jordmån lönar arbetarens nedlagda svett femtiofalt. Men utom det att större delen av dem ännu ligga oupptagne och följakteligen se vilda ut, saknar man här naturens förnämsta prydnader, skogar och floder. Holländska idogheten har väl sökt ersätta denna bristen genom konstens åtgärd, jag menar med vattuledningar och trädplantering, men detta visar sig allena kring husen där de bo och är föga betydande. Så att den Godahoppsuddan, varest jag inbillade mig finna allt så utomordentligt, som Constantiavinet, äger få utvärtes behagligheter för en resandes ögon. Annat har jag med detta icke velat ådagalägga.
Emellertid, när man besöker holländarn på sina lantegendomar, finner man hälsa i hans ansikte, snygghet i hans hus, välmåga i hans vingård. Uti seder, tänkesätt och penningegirighet liknar han sin europeiska stam, är likväl mera gästfri än denna. Jordtorvan han sitter på har han tillskapat efter sin egen smak, och när jag betraktar hans mödosamma uppodlingar, tror jag mig känna igen här, vad baron Holberg skrev om deras fäder hemma:
Jordens Kreds er gjort af Gud,
Men de Nederlænder
Deres Jord-Plet dannet ud
har med egne Hænder.
Hamnen i Simons Bay befanns för övrigt både säkrare och bekvämligare än Taffelbayen, varföre herr kapten Ekeberg, jämte fjärde styrmannen, herr Ad. Burtz, såväl under inseglandet med lodning och pejling som sedermera genom obser-
78
