Hoppa till innehållet

Sida:Min son på galejan 1960.djvu/86

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Desse. — Vilken hembringar silver frå Peru och guld ifrå Chili? Desamme. — Ho skaffar rabarber åt fördärvade magar eller kinabark för frossuslingar? Ävenledes de. — Huru skulle — hans excellens få kostbara viner för sitt bord och hennes nåd en tass mocka på maten, om sjöman ej dristade sig gå därefter? Huru skulle den älskvärda Celinde få utbreda sina självsvåldiga täckheter på en sidensoffa eller prunka på Bollhuset med rika glänsande tyger, om han icke uppsökte silkematkarnas fädernesland? Och menar ni den stolta triumferande Corydondundria nånsin inkräktat så många hjärtan, så framt han icke hämtat henne diamanter från Indostan, till att uppstråla horisonten av ett brunett ansikte? Nej, Neptuni barn ha ni att tacka för alltihop. Columbus var en hjälte, Alexander en slaktare,

Vi voro nu åter på sjön. Taffelberget hade redan försvunnit ur sikte, och saknaden av Hoppsuddan var oss ganska drägelig. Ty trenne veckors tid, som vi legat där, är över nog att kunna ledsna därvid. Detta syntes själva vindarne ha sig bekant, emedan de långa fjorton dagar blåste så friska, att vi gjorde 8—9 knop i timman. Med sådan lycka i seglen och Kapska tröstekällor i hyttorna flöto stunderna snällt förbi.

Mine vänner, som icke haft tillfälle att komma längre än inom Bay Falso, lockade vin i mig och Kap ur mig. Jag menar, de bevärdade mig så väl, att jag måtte beskriva för dem vad jag sett där, Ty vi, som reste dit, voro allena herrar superkargen, kaptenen, assistenterna, skeppspredikanten och jag; bifogar alltså följande:


KAP. II

Per varios casus, per tot discerimina — Virg.

Tvenne dagar efter ankomsten i Bay Falso begåvo vi oss på resan till Kap. Man sade mig, vi foro landvägen, men jag kan ännu intet annat finna än att det skedde sjövägen. Ty utom det att regnskurar skvalade oppöver oss, vältrades brän-

84