båda två ha rätt, ty moraliska föremål hava hundrade sidor, de naturliga endast en. Behagade våra häcklare på landbacken erinra sig detta, skulle de icke kränka vår heder med den oförtjänta titel av storljugare.
Icke vill jag intränga mina papper bland de lärdas resebeskrivningar, ty jag antecknar mer det som roar mig än det som kunde gagna andre, men billigheten bjuder mig att taga deras parti mot okunnige tadlare. En Osbeck, en Torén och flere göra sig möda för att skaffa oss bekantskaper i främmande världsdelar. Skulle jag då höra deras namn begrinas av blockhuvuden och tiga?
För min egen del försvarar jag mig ej. Var och en döme som honom lyster, endast jag får skära min penna själv! Mina begrepp om Kap äro följande:
Stadens beskrivning angår mig inte, men inbyggarne till heder bör jag tillstå att de äro mycket hövlige mot främlingar, långt mera än mot deras egna europeiske landsmän. Svenskarne tala de hjärtans väl om, varföre jag finner mig förbunden att göra dem av min nation, som varit där förut, en offentelig erkänsla, ty vad utom deras hederliga uppförande har kunnat ge anledning därtill? Fransmännerna äro likväl nog illa luktande hos dem för deras självsvåldiga kapriolers skull med kvinnfolken, liksom man ock efter danskarne har en hop smutsiga historier. En främmande, som litet förstår prata med dem, kan eljes klappa på var dörr och är välkommen överallt. Det har jag själv försökt. Okänd och utan anvisning dristade jag på mitt svenska ansikte och blev väl bemött allestäds. Följer ni dem till deras lanthus utanför staden, slipper ni dem aldrig utan att ha genomvandrat deras vinkällare tunna frå tunna och druckit ett glas av var sort. Ni gör dem en uppriktig sorg, om ni ej hälsar på dem en gång om dagen.
Regenten, friherre Tulbagh, vars långa förtjänster vunnit en värdig belöning, i det han stigit frå ringa soldat till landets ypperste man, är en bedagad och vördad herre. Hans namn bör icke vara kärt hos holländare allena, ty utom den hövlighet han visat svenskar i allmänhet, har han gjort vår Linnæus viktiga tjänster i sin vetenskap, varföre man ock i dennes pap-
91
