Hoppa till innehållet

Sida:Mina Pojkar.djvu/120

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Olles äventyr.

Nu ska’ jag berätta om ett riktigt äventyr, som Olle råkade ut för.

Olle var en duktig pojke, som ni nog ha märkt, han kunde både simma och ro, och det var han egentligen inte så lite stolt över. Nu var händelsen den, att pappa en dag inte hade tid själf, och så bad han Olle fara efter posten.

Olle blef mycket belåten. Ty när han skulle fara efter posten, så var han tvungen att ro, och han tyckte det var stil att ro bort ensam och uträtta ett ärende.

Olle lånade båten, som låg vid deras egen brygga, och gaf sig i väg.

Nu var händelsen den, att just som Olle rodde öfver, så började dimman att stiga ifrån hafvet. Pappa hade inte sett, att dimman steg, och ingen annan hade tänkt på det häller. När Olle for öfver sundet, så såg han nog dimman. Den stod som en tjock, mörk vägg, stängande utsikten mot hela segelleden ut till hafs. Över de små öarna, över uddarna, som stucko ut i sjön, flögo lätta tappar af dimma. De