Olle och Svante resa hem.
Så gick sommaren, och nu var det höst. Kvällarna blefvo kalla, rönnbären lyste mörkröda genom bladen, och en vacker dag, när septembersolen gnistrade öfver den blåa fjärden, sprungo Svante och Olle upp och ned för backen för att packa och göra i ordning till resan.
Mamma hade hållit på och packat i flera dagar, flickorna hade hjälpt henne, och pappa hade gått omkring och sett husvill ut ifrån morgon till kväll. Sista dagen hade han packat litet förstås, men det var inte mycket. Och nu kom turen till Olle och Svante.
Olle tog reda på sitt metspö och tog af refven. Den nystade han upp ordentligt och sedan gaf han den åt pappa att gömma. Sedan tog han fram sina segelbåtar, och nu blef det frågan om, hvilka båtar han skulle kasta bort, och hvilka som skulle tagas med in till staden. Först var det några gamla barkbåtar. Dem kastade Olle utan vidare ut på gården. Sedan kom turen till plankbåtarna. Och när Olle hade synat dem en stund, så gick han till pappa.
