Hoppa till innehållet

Sida:Mina Pojkar.djvu/16

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
6
ETT LITET INLEDNINGSKAPITEL.

»Äh, hvad du är dum!» sade Olle.

Och då teg Svante, därför att han tyckte, han var så dum.

Men när han inte frågade längre, då tyckte Olle, att han ändå skulle svara, och därför sade han:

»Kan du inte begripa, att pappa säger så, bara för att han ska’ hålla med mamma?»

Det gick Svante länge och funderade på. Och till sist frågade han:

»Hvarför ska’ pappa alltid hålla med mamma?»

»För att de är gifta, vet jag», svarade Olle.

Men Svante gick länge och undrade öfver, hvarför de, som äro gifta, alltid skola hålla med hvarandra. Och han tänkte, att om han blef gift och fick barn, skulle de få springa i båtar och på bryggor, klättra i bärg och meta fisk, bäst de ville. Ty han visste, hur roligt det var. Och han tänkte minsann inte glömma det, när han blef stor.