Hoppa till innehållet

Sida:Mina Pojkar.djvu/62

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
52
OLLES OCH SVANTES HUND.

»Det kanske inte gjorde honom något häller, sade Svante.

Och när Olle föraktade att svara, somnade Svante.

Men Olle låg länge vaken och gladde sig åt, att han inte behöfvde vara rädd längre.