Kisse blir mördare.
Kisse mådde bra ute på landet. Han växte och blef stor. När han flyttade ut, var han så liten, att pappa kunde stoppa honom i fickan. När han nu fått ett par månader på sig, så var han redan stor, och Olle hade själf sett, hur han tog en råtta vid sjöboden.
Och kisse var aldrig hemma heller. Han sprang rundt omkring i alla stugorna, i skogen och på backarna. Hvad han hade för sig, var inte godt att veta. Men han fräste åt stora hundar och var inte rädd att visa klorna åt de andra kattorna häller. Så att nog såg det ut, som om kisse skulle reda sig här i världen.
Nu rägnade det om dagarna, och då ville inte kisse vara ute. Ty kisse var så fin och nätt och tyckte inte om att bli våt. Bara han hade varit ute aldrig så litet, så kom han in igen, satte sig på tröskeln och slickade sig öfver hela kroppen med sin hvassa tunga. Det höll kisse på med, till dess att han var al0deles torr. Sedan sprang han in i
