bildningsmöjligheter. Men det är icke troligt, att — om än några kvinnliga snillen sålunda blivit lagda till den korta listan — dessa kvinnliga snillen ur underklassen skulle haft andra proportioner, i förhållande till de manliga snillena ur underklassen, än vad de kvinnliga snillena i överklassen visat sig äga i förhållande till de manliga snillena inom samma klass.
Den invändningen att den geniala kvinnans skaparkraft hämmas av att ej i samma grad som mannen äga möjlighet till djupa livsintryck, har jag själv kraftigt framhållit såsom av stor betydelse. Men jag påminde tillika om, att det i främsta rummet är den kvinnans etiska utveckling, vilken vi icke vilja undvara, som numera stänger henne från många av männens starkare livsintryck, dessa vilka sedan omsättas i hans mäktigare produktion.
Just det sakförhållandet, att kvinnan genom moderskapet bundits av flera band än mannen, har småningom höjt henne på vissa etiska områden. Vill hon behålla denna etiska höjd, då kan hon icke lika fritt som mannen kasta sig ut i stormen och som han löpa faran av skeppsbrott. Hon har således att välja en rikare utveckling antingen av sin geniala eller av sin etiska personlighet. Jag anser den etiska utvecklingen viktigast, emedan jag tror att kvinnans individuella tillvaro djupare bestämmes av det etiska och att kulturen därför vinner mer genom hennes inflytande på sederna än på konsten och litteraturen. Men undantagsfall finnas. Ett sådant är George Sand, som helt visst nådde sitt snilles fulla utveckling genom att föra ett, av vissa etiska grundsatser, alldeles obundet liv. Och i dylika fall måste individen ha rätt att gå sin säregna väg. Men flertalet, även av snillrika kvinnor, skulle troligare förlora än vinna sig själva genom en liknande utvecklingsgång.
Detta synes framgå bland annat därav, att under tider, då kvinnorna fört ett mycket fritt liv, har detta
