Hoppa till innehållet

Sida:Missbrukad kvinnokraft och kvinnopsykologi (1914).djvu/120

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
114
kvinnopsykologi och kvinnlig logik

solidaritetskänslan hela könet emellan. De måste eggas i sina mödor av hoppet att kunna nå allt. Ty endast genom att »sikta åt himlen når man skogsbrynet», d. v. s. då man ännu är ovan i skjutkonsten. De måste framför allt erhålla ekonomiskt oberoende genom självförvärv. Almqvist, med sin blick för det centrala i varje ämne, framhöll redan som det mest väsentliga — i fråga om kvinnans rätt till förvärv, till utbildning i yrkesduglighet — att endast den kvinna, som genom sin självverksamhet är i stånd att fylla en plats utom äktenskapet och försörja sig, är fullt fri i sitt val av make; att endast den man, som vinner en sådan kvinnas kärlek, med full visshet kan säga sig: jag är älskad.

Denna ideala synpunkt på kvinnans förvärv fick dessutom till bundsförvant den hårda nödvändigheten. Det är ingen tillfällighet att kvinnorättigheternas utvidgning hållit jämna steg med omdaningen av egendoms- och produktionsförhållandena. Medelbart eller omedelbart är det till följd av kapitalismens och storindustriens utveckling, som den ena klassen av kvinnor efter den andra nödgats finna utväg till självförsörjning och arbete utom hemmen.

Men sedan man nu alltmer vunnit frigörelse åt kvinnan på grund av de mänskliga likheterna med mannen, likheter, dem numera ingen bestrider, så är nästa steg framåt — alldeles icke tillbaka! — att yrka frigörelsens berättigande på grund av hennes olikhet. Ty alldeles lika visst som det var en stor kulturförlust, när icke den kvinnliga individualiteten utan endast »könet» gjorde sig gällande, så blir det även en stor kulturförlust, en individualiteten utplattande likformighet, när man förbiser eller underskattar det på individuell differentiering så oändligt rika könsmomentet. Med avseende å talet, att man som kvinna dock först och främst är människa, må erinras om det djupa ord, Geijer anför efter en gammal indisk lagstiftare: