detta måste hela den övriga miljonen vara i djupaste mening fri.
Det finnes icke en skiftning av individualitet, som vi icke behöva, vare sig den kommer från en man eller kvinna. Och hon bör därför ha samma möjlighet som han att med lidelse och framgång motsätta sig varje intrång i sitt säregna skaplynne, som det gäller att i de minsta enskildheter värna för att kunna följa sitt väsens rätta stråt. Hon kan det med mer framgång är mannen, ty den geniala kvinnlighetens väsen är bland annat okuvlighet. När kvinnlighetens väsen är frigjort, skola vi vinna oanade rikedomar. Vi behöva allt: den stora glödröda lidelsens flammor, som bränna hävdvunna former till aska; den stora vita hänryckningen, i vilken själen stiger, naken och överjordisk som violinens högsta ton, mot livets stora gåtor. Vi behöva den dionysiska yran och den apolloniska klarheten. Vi behöva den demoniska styrkan, som är ett med skaparmodet, och utan vilken intet verk får den genialitetens prägel, som Sergel kännetecknade på sitt allbekanta sätt. Vi behöva godheten och den fromma självförgätenhet, som danar namnlösa storverk och vi behöva den heta rastlöshet, som fäster sitt namn vid stordåd; vi behöva den heliga enfalden, med konvaljedoft från sommarmorgon på landet, med ton av helgsmålsringning liksom den stora hänsynslösheten med sin brandrök och sin stormklocka. Vi behöva den stora tron och det stora tvivlet, den stora kärleken och det stora hatet.
Vi behöva till och med den stora dumheten! Och därmed finns intet mer att tillägga i fråga om den individualitetens obegränsade frihet, som är kulturens obegränsade framtid.
