Jag förbiser icke, att det t. ex. bland dessa flickor
finnes ämbetsmannadöttrar, som vid faderns
frånfälle måste vara beredda på självförsörjning, och i tid
vilja skaffa sig möjlighet härtill genom en plats; att
andra, som visserligen kunde ha håg för en mera rik
verksamhet, icke vilja lämna sitt hem, och således ofta
äro hänvisade till »platser», för att kunna få ett
arbete. I så fall är den plats, som ofta skulle skaffa
dem mesta glädjen och bästa utvecklingen, på deras
egen fars kontor, ifall han har ett sådant. Detta ger
åt fadern en del av hemmets värme under arbetet,
liksom åt dottern ett intresse, som hon på ett annat
kontor skulle saknat.
Men även sedan de många blivit frånräknade, dem mitt klander ej når, återstå dock nog många som det träffar.
XXI.
En själfull kvinna yttrade nyligen:
»Man ser, både till höger och vänster, huru kvinnan går ut och maninnan framträder!» Det är detta maninnans framträdande, som jag velat motverka. Det är av vikt att de arbetande kvinnorna, på vad arbetsfält de än syssla, utbreda godhet och glädje omkring sig; att de alltjämt utveckla sin gratie, sitt skönhetssinne och andra kvinnlighetens tilldragande egenskaper. Däremot borde de icke fortsätta att utveckla de osköna ungkarlsvanor, som allt mer blivit en yttring av likställigheten.
Om de känna sitt nödtvungna arbete förslöande, borde de allvarligt bemöda sig att motväga det nedtryckande inflytandet, genom att åt sig skapa något andligt intresse. Ena gången kunde detta vara ett studium, för vilket de avsatte några timmar i veckan; en annan gång något fattigt barn, som de omhuldade.
13. — Missbrukad kvinnokraft.
