jämte deras forna oegennyttiga, ädelmodiga intresse för vetenskap, konst och litteratur, detta intresse, denna moderliga sympati, som skapade en solig värme, genom vilken kulturens frukter vunno i must och doft.
Kvinnans opartiska deltagande mildrade det partisinne och den självupptagenhet, vilka nu råda, sedan kvinnorna ej längre fatta som sin uppgift att sammanhålla de andliga intressenas målsmän och att förfina kulturlivets sällskapliga uttryck. Knappt någon kan numera lyssna, mycket få kunna berätta med forna tiders behag. De innehållsrika, eggande meningsstriderna, där klingor blixtrade utan att såra, dessa höra nu till det förflutna.
Inför denna som så många andra följder av den frigjorda kvinnokraften står man med frågan:
Har kulturen verkligen vunnit så mycket genom kvinnornas omedelbara arbete inom densamma, att detta uppväger avtagandet av deras medelbart befruktande inflytande?
V.
Det yttrades ovan, att kvinnan inom de utövande konsterna och inom filantropien nått full likställighet med mannen. Ty hon har nått den just genom att icke behöva undertrycka, utan tvärtom på dessa områden fullt kunna bruka sina kvinnliga egendomligheter, ehuru hon naturligtvis där stått i samma konflikter mellan sina enskilda förhållanden och sin offentliga verksamhet som på alla andra banor.
När man emellertid besinnar huru kvinnorna på filantropiens fält använda sina krafter, finner man dem även där missbrukade så till vida, som den medkänsla och den rättskänsla, kvinnor satt in på att lindra lidandet, varit bättre brukade i strävan att förekomma det. Man må utöva och organisera välgörenheten hur mycket som helst, så skall eländet dock vara kvar