utan detta har man icke råd att för sina små barn anställa en sådan person,» invändes ånyo.
Varför skulle icke en bildad flicka lika väl kunna åtaga sig de, med några små barns vård förbundna, sysslorna, som hon åtar sig mycket svårare grovarbete, när hon ägnar sig åt sjukvården? Naturligtvis måste man förutsätta, att icke något svalg befästes mellan barnkammaren och förmaket, utan att alla de rimliga hänsyn iakttas, dem den bildade barnavårdarinnan, lika väl som sjuksköterskan, har rätt att vänta. Kanske skulle just barnsköterskans säregna ställning komma att bli en av de väl behövliga broar, som kunde närma husbondefolk och tjänstefolk, genom en mer tidsenlig uppfattning av värderas ömsesidiga plikter och rättigheter.
Tills vidare torde den naturliga övergången från obildade till bildade barnsköterskor vara den, som i verkligheten ägt rum i ett av mig bekant fall. En ung fru, vars håg låg åt ett bestämt yttre arbete, som hon dessutom av ekonomiska skäl behövde fortsätta, ville ej halva dagarna anförtro sin lilla tvååriga dotter åt en tjänarinna. Bland systrarna i den unga fruns föräldrahem fanns en, som längtade efter en verksamhet. Denna syster åtog sig därför och fyllde, till ömsesidig glädje och nytta, »barnjungfruns» plats i systerns hem och utan att sky något av det arbete, den medförde. Hur ofta skulle icke en kvinnlig anförvant eller vän på detta sätt kunna åta sig samma uppgift, utan att några av de, med en främmande alltid möjliga, konflikterna behövde uppstå!
För att dessa barnavårdarinnor skulle vara verkligt yrkesdugliga, behövde de emellertid — när ej egna småsyskon finnas, som »pedagogiskt material» och en klok mor som lärarinna — en särskild utbildning.
Men denna får icke äga rum i några nya anstalter för mångläseri, läxplugg och examina.
Dessa förskolor borde tvärtom ordnas så, att i alla större städer en kvinnlig läkare och en kvinnlig pedagog tillsammans upprättade dem i form av en
