Sida:Mortensen Lagerlöf 1913.djvu/21

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

13
SELMA LAGERLÖF

speciella, utan det allmänmänskliga, som intresserar henne och som hon söker fånga. Hon låter fantasien, fri och obunden som en fågel, nedstiga i verkligheten men endast för att ögonblickligen åter svinga sig upp i rymden.

Naturalismen anslöt sig i sitt sätt att intränga i verkligheten så nära som möjligt till de naturvetenskapliga metoderna.

Den utgick från observationen, den sönderdelade företeelserna, analyserade mångfalden, upplöste den i sina enklaste beståndsdelar. De iakttagelser den gjort, de enskilda fall, som den undersökt, sammansatte den sedan åter. Så nyktert och troget som möjligt sökte den förklara. Den gick fram steg för steg, klart och logiskt från tanke till tanke, från fall till fall. Det mest invecklade psykologiska problem blev på detta sätt enkelt och överskådligt. Men det underbara försvann och hela tillvaron förvandlades till ett förnuftigt räknestycke. Men just det underbara var Selma Lagerlöfs livsluft. Det naturliga och övernaturliga blandas alltid på ett sällsamt sätt i hennes diktning och bildar en värld för sig utom och över den vanliga.

Naturalismens livssyn var djupt pessimistisk, nästan anarkistisk i sitt prometeusartade trots mot samhället och tillvaron, disharmonisk och söndersliten.

Selma Lagerlöf lever i fullt samförstånd