— Jag skall i kväll presentera honom för dig. Han kommer att spela med oss.
— Aha! sade Porthos, vars ögon tindrade vid detta ord. Och han är rik?
— Han är son till en av de förnämsta köpmännen i London.
— Och han spelar lanter?
— Ja, med förtjusning.
— Basette också?
— Det är hans passion.
— Än biribi då?
— Det är han mycket slängd i.
— Gott, sade Porthos, då skola vi få oss en trevlig natt.
— Så mycket trevligare som den lovar oss en ännu bättre natt. Han bjuder oss på spelparti i morgon kväll.
— Var då?
— Det skall jag säga dig sedan. Låt oss nu endast tänka på en sak, nämligen att på ett värdigt sätt motsvara den ära, herr Groslow gör oss. Vi stanna denna kväll i Derby, Mousqueton måste rida förut, och om det finns en enda butelj vin i hela staden, så köper han den. Det vore också ganska bra, om han lagade till en god supé, i vilken du inte deltager, Athos, emedan du lider av frossan, och inte heller du, Aramis, emedan du är en malteserriddare som inte kan fördraga samtal med sådana grova krigsbussar som vi utan skulle rodna därvid. Förstår ni mig?
— Ja bevars, svarade Porthos, men så ta mig tusan att jag begriper meningen med allt det där!
— Porthos, min vän, du vet väl, att jag på fädernet härstammar från profeterna och på mödernet från sibyllorna, att jag blott talar i liknelser och gåtor, och de, som öron hava, de höra, och de, som ögon hava, de se… mer kan jag inte för tillfället säga dig.
— Gör som du vill, min vän, sade Athos, jag är säker på, att vad du gör, är bra gjort.
— Än du, Aramis, är du av samma tanke?
— Ja, helt och hållet, min käre d'Artagnan.
— Gott, återtog d'Artagnan, det kan man kalla sanna tro-
