turliga och okonstlade uppsyn, han vid vissa tillfällen så väl förstod att antaga.
Drottningen betraktade honom med stigande förvåning, allt eftersom han talade; hon förstod ej hur någon kunnat våga ett så överdådigt tilltag och ännu mindre, hur samme person kunde vara nog djärv att själv omtala det för henne, vars intresse, ja nära nog plikt det var att straffa en sådan förbrytelse.
— Vad, min herre, utropade hon, rodnande av vrede, då d'Artagnan slutat sin berättelse, ni vågar bekänna ert brott, ni vågar själv omtala ert förräderi!
— Förlåt, madame, men jag måste antingen ha uttryckt mig illa, eller har ers majestät ej förstått min mening. Här är varken fråga om brott eller förräderi. Herr Mazarin höll herr du Vallon och mig i fängelse, emedan vi inte kunnat föreställa oss att han skickat oss till England för att med lugn se Karl I halshuggas, en svåger till högstsalig hans majestät er gemål och make till drottning Henriette, er syster och gäst, och emedan vi gjort allt, vad vi förmådde för att rädda martyrkonungens liv. Min vän och jag voro därför övertygade om att något misstag ägt rum, och att en förklaring mellan oss och hans eminens vore nödvändig. Men om en förklaring skall bära frukt, måste den ske i lugn och ro, långt ifrån världsbullret och yttre inflytanden. Till följd därav förde vi kardinalen till min väns slott, och där förklarade vi oss för varandra. Nåväl, madame, vad vi förutsett inträffade, det var ett misstag. Hans eminens hade trott, att vi tjänat general Cromwell i stället för konung Karl, vilket ju varit en skam, som från oss hade återfallit på kardinalen, och från honom på ers majestät, en feghet, som skulle fläckat er höge sons ära.
Vi gåvo därför kardinalen bevis på motsatsen och äro redo att även giva ers majestät bevis därpå, i det vi vädja till den höga änkan, som fäller tårar i Louvre. Detta bevis tillfredsställde så kardinalen, att han, som ers majesät finner, för att betyga sitt välbehag skickade mig att med ers majesät underhandla om den upprättelse, som naturligtvis tillkommer orätt uppskattade och orättvist förföljda ädlingar.
