VI.
SAMTALET.
D'ARTAGNAN LÅG DENNA MORGON I PORTHOS rum. Sedan oroligheterna utbrutit, hade de båda vännerna antagit denna vana. Under huvudgärden hade de sina värjor, och på bordet, så nära att de kunde nå dem, lågo pistolerna.
D'Artagnan sov ännu och drömde, att himlen betäcktes av en stor gyllene sky, att ett guldregn föll ur denna sky, och att han höll sin hatt under en takränna.
Porthos å sin sida drömde, att hans vagnsdörr icke var nog bred att rymma det vapen, han lät måla där.
Klockan sju väcktes de av en betjänt utan livré, som medförde ett brev till d'Artagnan.
— Från vem är brevet? frågade d'Artagnan.
— Från drottningen, svarade betjänten.
— Ha! utropade Porthos, i det han reste sig upp i sin säng. Vad säger han?
D'Artagnan tillsade betjänten att stiga in i rummet bredvid, och så snart betjänten stängt dörren, hoppade d'Artagnan ur sin säng och läste brevet, under det Porthos betraktade ho-
