— Jag ger er oinskränkt fullmakt. Tag så stark eskort ni behagar.
D'Artagnan skakade på huvudet.
— Jag tycker ändå, att det vore säkraste sättet, återtog Mazarin.
— Ja, för er, monseigneur, men inte för drottningen.
Mazarin bet sig i läppen.
— Hur skola vi då gå tillväga? frågade han.
— Det skall bli min omsorg, monseigneur.
— Hum, mumlade Mazarin.
— Ni måste avstå hela ledningen av företaget åt mig.
— Men…
— Eller också vända er till någon annan, fortfor d'Artagnan, i det han gjorde min av att gå.
— Ah, sade Mazarin för sig själv, jag tror han går sin väg med diamanten.
— Herr d'Artagnan, min bäste herr d'Artagnan, sade han med inställsam röst.
— Monseigneur!
— Ansvarar ni mig för allt?
— Jag ansvarar för ingenting, men jag skall göra mitt bästa.
— Ert bästa?
— Ja.
— Gott, då litar jag på er.
— Det var då väl det, sade d'Artagnan för sig själv.
— Ni kommer alltså hit klockan halv tio?
— Och jag finner ers eminens färdig?
— Ja, alldeles färdig.
— Då är saken uppgjord. Vill monseigneur nu tillåta mig att få företräde hos drottningen?
— Vad skall det tjäna till?
— Jag önskar inhämta hennes majestäts order av henne själv.
— Ni är då angelägen om att träffa henne?
— Ja, det är nödvändigt, monseigneur.
