sök upp någon mycket tråkig bok åt hans majestät att läsa, men kläd inte av er.
Konungen lämnade rummet, åtföljd av chevalier de Coistin, som bar ljuset. Den andre lekkamraten fördes in i sitt rum.
Drottningen gick nu tillbaka till sin våning. Hennes hovdamer, fru de Brégy, fröken de Beaumont, fru de Motteville och hennes syster Socratine, hade nyss i klädkammaren inburit kvarlevorna efter middagen, vilka efter vanligheten utgjorde drottningens aftonmåltid.
Drottningen utdelade nu sina befallningar, och då damerna slutat äta, låtsades hon vara mycket trött och gick in i sin sängkammare. Fru de Motteville, som denna kväll hade den egentliga tjänstgöringen hos drottningen, följde henne och hjälpte henne att kläda av sig. Drottningen lade sig, talade några minuter vänligt med hovdamen och avskedade henne sedan.
Det var just i denna stund d'Artagnan kom in på borggården till Palais-Royal, i koadjutorns vagn. Strax därpå körde hovdamernas vagnar bort, och porten stängdes efter dem.
Klockan slog tolv.
Fem minuter därefter knackade Bernouin på dörren till drottningens sängkammare; han kom genom kardinalens hemliga korridor.
Anna av Österrike gick själv och öppnade.
Hon var redan klädd, det vill säga, hon hade dragit på sig sina strumpor och svept in sig i en lång morgonrock.
— Är det ni, Bernouin, sade hon, är herr d'Artagnan här?
— Ja, madame, han är i ert bönrum och väntar, tills ers majestät blir färdig.
— Det är jag redan. Gå och säg till Laporte, att han väcker och kläder på konungen. Gå sedan till marskalk Villeroy och bed honom vara beredd.
Bernouin bugade sig och gick.
Drottningen gick in i sitt bönrum, som var upplyst av en helt enkel venetiansk lampa; hon fann där d'Artagnan, som väntade henne.
— Är ni färdig? sade hon.
— Ja, madame.
