— Känner ni igen vagnen? frågade han.
— Nej, svarade anföraren.
— Se på vapnet!
Anföraren höll upp lyktan intill vagnsdörren.
— Det är koadjutorns vapen, sade han.
— Tyst, han är ute på kärleksäventyr med fru de Guémenée.
Anföraren började skratta.
— Öppna porten! sade han till sina män. Jag vet, vem det är.
Därpå närmade han sig den nedfällda skärmen.
— Lycka till mycket nöje, monseigneur! sade han.
— Obetänksamme! sade d'Artagnan. Ni gör att jag blir bortkörd.
Porten gnisslade på sina gångjärn, och då d'Artagnan såg vägen fri, klatschade han på hästarna, som satte av i snabbt trav.
Fem minuter därefter upphann man kardinalens vagn.
— Mousqueton, ropade d'Artagnan, knäpp upp skärmarna på hans majestäts vagn.
— Det är han! utropade Porthos.
— Som kusk! utbrast Mazarin.
— Och med koadjutorns vagn! tillade drottningen.
— Corpo di Dio! sade Mazarin. Ni är sannerligen värd er vikt i guld, herr d'Artagnan!
