Hoppa till innehållet

Sida:Myladys son del I 1925.djvu/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

genom fönstren och slutligen detta avlägsna, ständigt förnyade dån av skott, vilka lyckligtvis avlossades utan mål och utan verkan, endast för att övertyga drabanterna, schweizarna, musketörerna och soldaterna, som omgåvo Palais-Royal (ty själva Kardinalpalatset hade bytt om namn) att även folket var väpnat.

Denna Richelieus vålnad var Mazarin.

Men Mazarin var ensam och kände sig svag.

— Utländing! mumlade han. Italienare! Se där deras stora slagord! Med detta ord mördade, hängde och söndersleto de Concini, och om jag lät dem hållas, skulle de mörda och sönderslita mig också, fastän jag aldrig gjort dem något ont utan bara pungslagit dem en smula. De dumsnutarna, de inse inte, att deras verkliga fiende icke alls är denne italienare, som talar franska så illa, utan vida mer de, som ha förmåga att säga dem de angenämaste saker på den renaste parisdialekt.

— Ja, ja, fortfor ministern med sitt sluga leende på de bleka läpparna, ert knot säger mig, att gunstlingars öde är vanskligt; men om ni veta detta, så borde ni också veta, att jag inte är någon vanlig gunstling! Greven av Essex hade en kostlig diamantring, som hans kungliga älskarinna hade givit honom … jag har bara en simpel ring med ett namnchiffer och ett datum, men denna ring har blivit helgad i Palais-Royals kapell, och därför ska de inte kunna krossa mig, som de önska. De märka inte, att med deras evinnerliga rop: Ned med Mazarin! har jag dem att ropa än »Leve herr Beaufort!» än »Leve prinsen!» och »Leve parlamentet!» Nåväl, herr de Beaufort sitter på Vincennes och prinsen ska också komma dit en vacker dag, och parlamentet … nå, vi få väl se, vad vi ska göra med parlamentet; vi ha ju Orléans och Montargis.

Han försjönk åter i sina betraktelser.

Mazarins ställning var verkligen kritisk, och den dag, som nu förgått, hade gjort den ännu svårare. Driven av sin lumpna girighet hade han nedtryckt folket med pålagor, och detta folk, som enligt generaladvokaten Talons yttrande endast ägde själen kvar, emedan den ej kunde säljas på auktion, hade för länge sedan börjat knota.