Hoppa till innehållet

Sida:Myladys son del I 1925.djvu/15

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

för att giva folket rättvisa eller ytterligare förtrycka det, hördes ej ett enda jubelrop på hans väg, inga lyckönskningar till hans återvunna hälsa. Allas ansikten voro tvärtom mulna, några till och med hotfulla.

Fastän konungen återkommit, förblevo trupperna uppställda; man befarade upplopp, då folket fått höra resultatet av parlamentssessionen. Och knappast hade ryktet om de ytterligare ökade skattebördorna spritt sig, förrän folkskockningar vidtogo och höga rop hördes: ’Ned med Mazarin! Leve Broussel! Leve Blancmesnil!’ Man försökte skingra skarorna, men de tillväxte i stället, och ropen fördubblades i styrka.

Order utdelades just till de kungliga gardena att icke blott hålla stånd utan även utsända patruller på gatorna Saint-Denis och Saint-Martin, där folkhoparna tycktes vara talrikast och oroligast, då man i Palais-Royal anmälde borgmästaren.

Han blev genast insläppt. Han kom för att tillkännagiva, att om man icke genast upphörde med dessa fientliga åtgärder, skulle hela Paris inom två timmar stå under vapen.

Man överlade just om vad som vore att göra, då Comminges, löjtnant vid drabanterna, inträdde med sönderrivna kläder och blodigt ansikte. När drottningen fick se honom, uppgav hon ett utrop av bestörtning och frågade honom, vad som stod på.

Såsom borgmästaren nyss förutsagt, hade folket förbittrats vid åsynen av drabanterna. De uppbragta skarorna hade besatt klocktornen och börjat klämta. Comminges hade likväl hållit stånd och arresterat en man, som tycktes vara en av de förnämsta uppviglarna, samt befallt att han såsom en varnagel skulle hängas vid La Croix du Trahoir. Soldaterna hade släpat bort karlen, för att verkställa ordern, men då de kommit till hallarna, hade de anfallits med stenkastning och spjutstötar. Upprorsmakaren hade begagnat sig av tillfället för att undkomma, uppnått Tiquetonne-gatan och störtat in i ett hus, vars port soldaterna genast slagit in.

Denna våldsamhet var emellertid gagnlös, ty man kunde ej återfinna flyktingen. Comminges hade lämnat en vaktpost på gatan och med den övriga truppen återvänt till Palais-