över sina medbröder. Herr de Chavigny, vill ni vara så god och låna mig er käpp.
Chavigny lämnade sin käpp åt de Beaufort, som höll den i horisontell riktning en fot från golvet.
— Pistache, sade han, var nu så god och hoppa för fru de Montbazon.
Alla började skratta; man visste, att hertig de Beaufort på den tiden, då han blev arresterad, var fru de Montbazons förklarade älskare.
Pistache gjorde ej den minsta invändning utan hoppade lätt över käppen.
— Men, anmärkte herr de Chavigny, jag tycker, att Pistache gör alldeles detsamma som hans kamrater, då de hoppade för fröken de Pons.
— Vänta bara, sade prinsen. Pistache, hoppa nu för drottningen! Och han höjde käppen sex tum.
Hunden hoppade vördnadsfullt över käppen.
— Pistache, fortfor hertigen, i det han höjde käppen ytterligare sex tum, hoppa nu för konungen!
Hunden tog sats och hoppade lätt över käppen, oaktat den betydliga höjden.
— Och nu, Pistache, min vän, återtog hertigen, i det han sänkte käppen nästan ända ned till golvet, hoppa nu för illustrissimo facchino Mazarini.
Hunden vände bakdelen åt käppen.
— Nå, vad är det? sade Beaufort, i det han beskrev en halvcirkel från hundens svans till hans huvud och åter visade honom käppen; hoppa då, Pistache!
Men nu som förra gången svängde Pistache om och vände svansen åt käppen. Herr de Beaufort gjorde om samma rörelse som förut och upprepade samma tillsägelse, men denna gång räckte Pistaches tålamod icke längre, han rusade ursinnig på käppen och bet itu den.
Herr de Beaufort tog de båda bitarna ur hundens gap och lämnade dem helt allvarsamt åt herr de Chavigny, i det han ursäktade sig och sade honom, att föreställningen nu var slut för denna gång, men lovade, att om han efter tre månader ville
