Den här sidan har korrekturlästs
XXVIII.
FYRA GAMLA VÄNNER BEREDA SIG ATT ÅTERSE VARANDRA.
NÅVÄL, SADE PORTHOS, SOM SATT PÅ GÅRDEN till värdshuset Geten, åt d'Artagnan, som med misslynt uppsyn nu kom tillbaka från Kardinalpalatset.
— Ja för tusan. Han är verkligen en obehaglig best, den där Mazarin! Vad äter du där, Porthos?
— Åh, jag doppar skorpor i ett glas spanskt vin. Kom och gör detsamma!
— Gärna det. Tag hit ett glas, Gimblou!
Den med detta välljudande namn tilltalade uppassaren gick efter det begärda glaset, och d'Artagnan slog sig ned bredvid sin vän.
— Nå, hur gick det?
— Jag steg in, han sneglade på mig, jag ryckte på axlarna och sade: Monseigneur, vi voro alltför underlägsna i antal.
— ’Jag vet det redan’, svarade kardinalen, ’men berätta mig detaljerna.’
