Hoppa till innehållet

Sida:Myladys son del I 1925.djvu/334

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— Nej, Gudskelov, svarade Raoul. Men vad blev det av de olyckliga, som de uslingarne höllo på att mörda?

— Vi kommo för sent, jag tror, att de dödat dem och tagit till flykten med sitt byte. Mina två betjänter stå där borta vid de mördade.

— Låt oss gå och se efter, om de äro alldeles döda, och om man inte kan giva dem någon hjälp, sade Raoul. Olivain, vi ha ärvt två hästar, men jag har förlorat min, tag du den bästa av de två och giv mig din.

De närmade sig nu stället, där offren lågo.