»Min käre d'Herblay!
Jag hörde av d'Artagnan, som omfamnat mig å dina och grevens vägnar, att du skall bege dig ut på ett företag, som kanske kommer att räcka tre månader. Som jag vet, att du icke gärna vill anlita dina vänner, erbjuder jag dig medföljande tvåhundra pistoler, som jag önskar, att du förfogar över, och som du vid tillfälle kan återbetala mig. Att jag icke skickar dig mer beror blott därpå, att jag fruktar du ej skulle mottaga en större summa.
Jag vänder mig till dig, emedan, som du vet, greve de La Fère alltid inger mig en viss respekt, ehuruväl jag älskar honom av allt mitt hjärta, men det faller av sig självt, att vad jag erbjuder dig, erbjuder jag även honom.
Jag är, som jag hoppas du ej betvivlar, din alltid tillgivne
— Nåväl, sade Aramis, vad säger du om det här?
— Jag säger, min käre d'Herblay, att det nästan vore gudlöst att tvivla på försynen, då man äger sådana vänner.
— Således …
— Dela vi Porthos pistoler, som vi redan delat d'Artagnans louisdorer.
Sedan delningen blivit gjord vid skenet av Bazins vaxstapel, begåvo de båda vännerna sig åter iväg. En kvart därefter voro de vid Saint-Denisporten, där Winter väntade dem.
