leda och en tarvlig ärelystnad, förbittrad över att ingenting vara (vilket han blott har sin egen obetydlighet att tacka för) gjort sig till ett eko av alla dåliga rykten, till själen i älla intriger, uppviglat alla dessa hederliga män, som varit nog enfaldiga att tro, vad en man av kungligt blod sade, och sedan förnekat dem, då de bestego schavotten. Inte konungens farbror säger jag än en gång, utan Chalais Montmorencys och Cinq-Mars mördare, som nu i dag försöker att spela samma spel och tror att han skall vinna partiet, emedan han nu fått en motståndare, som inte hotar utan endast småler. Men han bedrar sig.
— Nåväl, vad vill ni att jag ska göra? frågade Anna av Österrike, kuvad av denna bestämda röst.
— Ni skall söka påminna er namnen på de tappra och tillgivna män, som i trots av kardinal de Richelieus motstånd begåvo sig över havet, lämnande blodspår efter sig på vägen, för att till ers majestät återföra ett visst smycke, som ni skänkt åt hertig Buckingham.
Anna reste sig hastigt, majestätisk och uppbragt, som om en stålfjäder satt henne i rörelse, och betraktade kardinalen med den stolthet och värdighet, som i hennes unga dagar givit henne en sådan makt.
— Ni förolämpar mig, min herre, sade hon.
— Jag önskar, fortfor Mazarin, fullföljande den mening, som drottningens rörelse avbrutit, jag önskar, att ni i dag gör för er make, vad ni förr gjort för er älskare.
— Återigen detta förtal! utbrast drottningen. Jag trodde, att det var fullständigt bortglömt, ty ända hittills har ni förskonat mig därifrån, men nu upprepar även ni detsamma. Nå, så mycket bättre! För vi få nu tillfälle att avhandla detta ämne oss emellan, och vi ska uttömma det så grundligt, att det sedan må vara slut därmed för alltid … förstår ni mig?
— Men, ers majestät, sade Mazarin, förvånad över denna återvunna styrka, jag begär inte, att ni ska säga mig allt.
— Men jag vill säga er allt, svarade Anna av Österrike. Jag vill säga er, att det verkligen på den tiden fanns fyra tillgivna hjärtan, fyra redliga själar, fyra trogna svärd, som räddade mer än mitt liv, ty de räddade min heder.
