90 Psalmen.
Guds evighet och del menskliga lifvets korthet och fåfänglighet.
1En bön af gudsmannen Moses.Herre, du är vår tillflykt från slägte till slägte. 2Innan bergen föddes, Och jorden och jordebygden framgingo ur ditt sköte, Är du, o Gud, från evighet till evighet.
3Du låter menniskorna vända åter till stoft, Och du säger: »Kommen igen, I menniskors barn!»[1] 4Ty tusen år äro i dina ögon såsom gårdagen, som till ända gick, Och såsom en väkt i natten.[2]
5Du bortsköljer dem, och de insomna; Om morgonen skjuta de upp på nytt såsom gräset: 6Om morgonen blomstrar det och frodas, Om aftonen afskär man det och det förtorkas.[3]
7Ty, vi äro förgångna genom din vrede, Och hafva tagit en ände med förskräckelse genom din vredesglöd. 8Du hafver stält våra missgerningar inför din åsyn, Våra hemliga synder i ljuset af ditt anlete.[4]
9Ja, alla våra dagar hafva skridit till ända genom din ogunst, Vi hafva lyktat våra år såsom en pust. 10Våra års dagar hafva uppgått till sjuttio år och till det högsta åttatio år, Och deras bästa del har varit möda och fåfänglighet. Ty det har ilat hän med fart, och det är såsom vi hade flugit bort.[5]
11Men hvem besinnar din vredes makt, Och din ogunst på det sätt, som är att frukta dig? 12Att räkna våra dagar lär oss rätt, Att vi må få ett hjerta, som är vist.[6]
13Vänd åter, o Jehovah; huru länge skall du dröja? Vänd åter och förbarma dig öfver dina tjenare.[7] 14Mätta oss, då morgonen gryr, med din nåd, Att vi må jubla och fröjdas i alla våra lifsdagar.
15Gläd oss så många dagar som du hafver plågat oss, Så många år som vi hafva smakat elände. 16Låt ditt verk
- ↑ 1 Mos. 3:19; Ps. 104:29; Pred. 12:7.
- ↑ 2 Pet. 3:8.
- ↑ Hjob. 14:2; Ps. 103:15; Es. 40:6; 1 Pet. 1:24.
- ↑ Ps. 19:13; Jer. 16:17.
- ↑ Hjob 9:25.
- ↑ Ps. 39:5.
- ↑ 2 Mos. 32:12.
