polistjänsten på haven under jakt efter sjörövare och slavhandlare. Nu sköta vi polistjänsten i land för att hålla reda på dervischer och stråtrövare och alla slags faror för civilisationen. Det finns aldrig en tokig präst eller en trolldoktor eller en eldbrand av något slag på den här planeten, som inte rapporterar sitt uppträdande genom att lägga beslag på närmaste brittiska ämbetsman. Man tröttnar i längden på det. Om en kurd börjar leva rövarliv i Mindre Asien, vill världen veta, varför inte Storbritannien håller reda på honom. Om det uppstår en militärisk resning i Egypten eller en jehad i Sudan, är det alltjämt Storbritanniens plikt att ställa det till rätta. Och allt detta till ett ackompanjemang av smädelser och förbannelser, sådana som en polisman blir överöst med, då han anhåller en bov bland hans kamrater. Vi få hårda slag och ingen tack, och varför skulle vi göra det? Låt Europa sköta sitt eget grovari ete.»
»Nej», sade överste Cochrane, i det han lade det ena benet över det andra och lutade sig fram med den beslutsamma minen hos en man, som har bestämda åsikter, »jag delar inte alls er mening, Brown, och jag anser, att den, som talar för ett sådant handlingssätt, har en mycket trång uppfattning av våra nationella plikter. Jag tror, att bakom nationella intressen och diplomati och allt sådant där står en stor, ledande makt — en Försyn med andra ord som alltid får fram det bästa ur varje nation och begagnar det till det helas väl. När en nation upphör att svara på den kallelsen, är tiden inne, att den lägger sig sjuk i några århundraden som Spanien eller Grekland — kraften har gått ur den. En människa eller en nation lever inte här på jorden för att uteslutande göra vad som är angenämt och vad som är fördelaktigt; de kallas ofta till att verkställa det, som är både oangenämt och ofördelaktigt; men om det tydligen är rättrådigt, är det ren försumlighet och pliktförgätenhet att icke verkställa det.»
